Johan skrämmer inte bara andra längre, han skrämmer sig själv. Samtidigt känns det så sjukt jävla bra. Han bestämmer sig för att söka smittans ursprung. Han vet att varelsen som angrep honom den där natten på bussen hade sina rötter någonstans i östra Finlands skogar. I vildmarken. För att söka svar och rädda både sig själv och sina anhöriga så lämnar han allt och tar sig över gränsen till Finland.
Uppföljaren till Nattbuss 198 är ännu mer intensiv i tempo, skräck och våld, men samtidigt skildras en vanlig gymnasiekilles utveckling och insikt om att något oerhört håller på att hända med honom.
