''Just dom hÀr sista veckorna av vÄrterminen i fyran ville fröken att vi skulle skriva dagbok. Vi skulle skriva om allt som vi tÀnker pÄ och allt som vi Àr rÀdda för, ja, allt som hÀnder oss. NÀr man ska skriva dagbok och mÄste tÀnka efter vad som brukar hÀnda pÄ dagarna dÄ kommer man pÄ massor med saker att skriva om! I varje fall jag! SÄ den hÀr boken Àr nÀstan som en dagbok som handlar om allt som hÀnde mig och min kompis Katten precis innan vi slutade fyran. Det handlar lite om min spelning och om skolan och hur man gÄr och tÀnker nÀr man Àr tio Är. Och sÄ handlar det sÄklart om Micke som Katten blev kÀr i. Och nÀr det gÀller Micke dÄ hÀnde det saker som ingen kunde veta i förvÀg''
Helena DahlbÀck berÀttar hÀr nÀra och roligt om en tioÄrig flicka och hennes familj och vÀnner.
Kristin Hallberg skriver i en recension i Svenska Dagbladet att det "finns en slags stillsam feminism i Helena DahlbÀcks Julia-böcker". Det hÀnder inga stora saker, vi fÄr följa Julia i hennes vardag. SjÀlv sa Helena DahlbÀck att det viktiga för henne just Àr att skildra vardagens inre dramatik, spelet under ytan.
