Kemisten Leo Kall har uppfunnit drogen som ska garantera att även de mest obekväma ställs i Statens tjänst - kallocain får människor att avslöja sina innersta tankar. Redan vid första testerna på frivilliga chockas Kall över vad som döljer sig under ytan även hos absolut lojala medsoldater. När allt kommer omkring hyser kanske även Kall känslor och önskningar han helst inte vill veta av.
Vid tiden för sin död stod Karin Boye på höjden av sin litterära skaparkraft. Året innan gav hon ut den mästerliga romanen Kallocain [1940], om ett totalitärt samhälle där alla står under övervakning. Om fångenskap och konformism. Men också om en frihetslängtan som är organisk; i grunden ostoppbar.
KARIN BOYE [1900-1941] hör till våra mest klassiska författare och poeter. Boye har blivit folkkär, mest för det universalistiska uttrycket i hennes dikt. Samtidigt reser hennes språks innersta ett uppror mot sin civilisations normer, vilket märks tydligt i Kallocain [1940], som är hennes mest lästa roman. Romanen brukar kallas »dystopisk« och »science-fiction«, men kan lika gärna läsas som en samtidsroman.
