I alla tider har litteraturen i vissa ögonblick ställts inför det radikalt osägbara, upplevelser av personlig kris, anförvanters och älskandes död, ofattbar ondska eller tvivel på att livet har någon mening. Att det är osägbart har inte hindrat författare att uttrycka det, som tystnad, stumhet , förtvivlan eller bävan. I den moderna litteraturen har det utvecklats en tradition av "poetisk nihilism" som härrör ur ett utbrett tvivel på den kristna gudens existens och livets mening. En rad diktare har använt ordet "Intet" för att uttrycka sin skräck inför livets grundlöshet, men också för att närma sig en ny religion i mystikens tecken. Här finns en pendelrörelse, där ytterligheterna påverkar varandra: lika litet som nihilismen återfinns i ren form, lika sällan framträder mystiken opåverkad av tvivel och förlorad idealitet.
I en stort upplagd studie följer Anders Olsson denna tradition via en serie läsningar av enskilda diktare. Boken börjar med att teckna såväl nihilismens rötter i romantiken som mystikens renässans och det nyväckta intresset för Mäster Eckhart ägnas stor uppmärksamhet. Den filosofiska nihilismen hos Kierkegaard, Schopenhauer och Nietzsche berörs, och därefter följer kapitel om Baudelaire, Mallarmé, Rilke, Wallace Stevens samt negationens diktare inom den svenskspråkiga litteraturen: Södergran, Diktonius, Ekelöf, Mirjam Tuominen, Vennberg och Birgitta Trotzig. Boken avslutas med en betraktelse över den samtida poesin utifrån exemplet Paul Celan.
Anders Olsson är både litteraturvetare och lyriker, och det märks verkligen i Läsningar av INTET. Det är en lärd och levande studie som man läser lika mycket för att lära sig mer om ett stort antal mycket betydande författare som för att komma nära en existentiell problematik som vi aldrig blir färdiga med.
Anders Olssons mest kända litteraturvetenskapliga arbeten är Ekelöfs nej och Att skriva dagen, den första stora studien av Gunnar Björlings verk.
