Lyssna till den granens susning vid vars rot ditt bo Àr fÀstat.
NĂ€r Odysseus seglade hem frĂ„n kriget vid Troja, kom han bland annat till lotusĂ€tarnas land. MĂ€nniskorna dĂ€r Ă„t av en vĂ€xt, som kallades lotus. Den skĂ€nkte glömska av det förflutna och lĂ€ttsinne inför framtiden. LotusĂ€tarna levde i ett lyckligt rus, ett enda saligt flimrande nu â fria frĂ„n bundenhet vid nöd och tvĂ„ng och död, fria att skapa, drömma och njuta â men ocksĂ„ vid sidan av verkligheten, i en flytande, meningslös halvvĂ€rld av oansvarighet och inbillningar.
Hades Ă€r de dödas boning â en skuggvĂ€rld för flyktiga skepnader, som inte lĂ€ngre mĂ„ste dö och inte lida, men som inte heller kan kĂ€nna och verka pĂ„ allvar.
âLotus i Hadesâ Ă€r en samling prosapoem. Den handlar frĂ€mst om friheten â om den frihet som bĂ„de Ă€r en förbannelse och en vĂ€lsignelse, bĂ„de en verklighetsflyende chimĂ€r och en nödvĂ€ndig förutsĂ€ttning för lycka och skapande â kanske dĂ„ ocksĂ„ om överflödssamhĂ€llets brĂ€ckliga frihet i en vĂ€rld av nöd och tvĂ„ng.