Nette Àr fem Är gammal. Hon bor med sin mormor och morfar. Det gör hennes mamma och lillebror ocksÄ. De bor dÀr för att Nette och hennes bror inte har nÄgon pappa. Nette gÄr pÄ dagis. Det Àr kul för det mesta. Hon gillar att sitta i trappan, mellan avdelningen och fröknarnas kontor. DÀr sitter och hon och tittar, och lyssnar.
Nette Àlskar sin mormor. Hon Àlskar att gÄ ned till affÀren dÀr mormor jobbar, sitta pÄ lagret och titta pÄ alla saker. Ibland fÄr hon vara med i kassan ocksÄ, men dÄ mÄste hon vara tyst. Morfar gillar hon ocksÄ, men inte riktigt lika mycket som mormor. Hon gillar den snÀlla morfar. Men inte trycket. Det Àr inte sÄ roligt tycker Nette. Och morfar blir alltid sÄ ledsen efterÄt. GrÄter, sÄ Nette mÄste trösta honom. Men det Àr nog sÄnt som man mÄste göra som barn, tÀnker Nette. Allt Àr inte roligt. Men det blir nog bÀttre nÀr man blir stor.
"Prosan bÀr barnets enkla rakhet i tanke och blick, skildrar starkt och klart barnets maktlöshet och okuvliga livsvilja. En kamp utan dess like, en jÀrnvilja att bli stor. Ett driv och en nÀrvaro som lÀmnar lÀsaren kallsvettig. Som om Jeanette Winterson skulle skriva som Ernest Hemingway. ... I fjol gick Augustpriset till en roman om ett annat slags överlevare, Göran Rosenbergs Kort uppehÄll pÄ vÀgen frÄn Auschwitz. Bli inte förvÄnade om Jeanette Eriksson tar priset i höst. För hon kan bli mycket stor. " Sven Olov Karlsson, Expressen
"BerÀttelsen Àr in i mÀrgen smÀrtsam och obegriplig, redan innan man hugger tag i sjÀlva lÀsningen. GrundlÀget Àr skruvat och hotfullt, det Àr svÄrt att vÀrja sig." Marie Pettersson, Helsingborgs Dagblad
"Jeanette Erikssons roman Àr en fasansfullt uppriktig skildring av de övergrepp hon utsattes för som barn ... [Boken] Äterger en tid som sÀllan tar barnens parti. Förhoppningsvis kan ÀndÄ NÀr jag blir stor ge nÄgot av upprÀttelse och stÀrkt makt Ät samhÀllets mest skyddslösa." Lisa Ahlqvist, Göteborgs-Posten
"Det Àr skakande lÀsning, som berÀttar om ohyggliga omstÀndigheter pÄ ett sÀtt som inte kan missförstÄs." Björn Kohlström, bloggen bernur
