Alain, en ung fransk akademiker, skriver avhandling om den dyrkade författarinnan Germaine Lemaire. Men de intellektuella ambitionerna trÀngs undan av drömmen om det borgerliga livet, om att tillsammans med unga hustrun GisÚle fÄ överta gamla faster Berthes femrummare. Möbleringen av önskehemmet upptar dem till en grad som börjar likna besatthet.
I ett Ätskruvat borgerligt kosmos Äterskapar Nathalie Sarraute [1900-1999] en vÀrld utan nÄd, en mÀnniska isolerad i sina illusioner. Samtidigt vibrerar denna franska nya romanen-klassiker av sin minutiösa detaljrikedom. Planetariet svÀnger och andas, som i ett enda totalt ögonblick.
I översÀttning av Eva Alexanderson och med förord av Stefan Jonsson.
NATHALIE SARRAUTE [1900-1999] brukar rÀknas till den franska nya romanens förgrundsfigurer, men liknar egentligen inte nÄgon annan författare frÄn samma tid. Hon efterstrÀvade, med sina egna ord, en litterÀr text »lika anonym som blod«, för att kunna skriva fram »det osagda«, för att locka förtrÀngda sanningar till tals.
»KaraktÀrerna mÄ flyta tunna och schizoida pÄ ytan. Men deras psykens siktdjup grumligt och utan botten berÀttas innanför psykoanalysens och neurosens gallergrindar. HÀr ser jag: ett djup utan grÀns. Flytande skrÀck. En fantastisk roman i en fantastisk översÀttning.« HANNA HALLGREN, AFTONBLADET
»Penetrerar de mentala rummen som en röntgenstrĂ„le.« HANNA NORDENHĂK, SYDSVENSKAN
»Hos Sarraute blir envar ett universum och varje livsögonblick en atom pÄ vÀg att sprÀngas av förnimmelser och tankar.« STEFAN JONSSON, DAGENS NYHETER
