âJag Ă€r tjugotvĂ„ Ă„r och min man dog för tre mĂ„nader sedan. Om och om igen sĂ€ger jag det till mig sjĂ€lv. Men jag tror inte pĂ„ det.â
De trÀffas för att arbeta tillsammans med en teateruppsÀttning, och blir förÀlskade. Men snart stÄr de inför en sjukdom som ska komma att prÀgla hela deras tillvaro. Under knappt tvÄ Är kÀmpar de. Oftast tillsammans, ibland var för sig. BÄda stÀlls de inför kÀnslor och frÄgor som de nÄgra mÄnader tidigare inte ens varit i nÀrheten av. Men det finns ocksÄ en vanlig vardag, fylld av vÀnner och familj, arbete och fritid, glÀdje och liv.
Direkt och osentimentalt skildrar Pernilla Glaser en gemenskap som redan frÄn början skuggas av döden, i en historia lika fylld av smÀrta som av kÀrlek.