I Rosenmiraklet [1946] Äterger Jean Genet sina erfarenheter inifrÄn franska fÀngelser pÄ tjugo-, trettio- och fyrtiotalen.
Det blir mer en vÀrldsförklaring Àn en bekÀnnelse. Den katolska moraliska ordning som Genet inprÀntats sedan barnsben Äterkastas i en inverterad version, dÀr en mördare dyrkas som ett helgon. Kedjorna pÄ den dödsdömde mördaren och vÄldtÀktsmannen Harcamone förvandlas till vita rosor inför berÀttarens hÀnförda blick.
De brutala övergreppen pÄ ungdomsanstalten i Mettray minns Genet i ett paradisiskt ljus, medan fÀngelset Fontevrault alltid var den helgedom mot vilken hans barndomsdrömmar steg upp.
Genets till stor del sjÀlvbiografiska roman kastar inte bara om alla moraliska vÀrden, den hör ocksÄ till de mest fysiska och sensuella kÀrleksdiktningarna i vÀrldslitteraturen.
I översÀttning av Bengt Söderbergh och Marc Ribes, med ett nyskrivet förord av Bo I. Cavefors.
»Genet skapar en egen vÀrld som ofta översvÀmmas av en brinnande skönhet. En mörkt högtidlig glans som inte mycket i den moderna litteraturen kan tÀvla med.« BENGT HOLMQVIST
»Genet skulle ha förtjÀnat internationellt anseende enbart för Rosenmiraklet. Han lyckas till en hÀpnadsvÀckande grad skapa poesi av den djupaste förnedring.« THE TIMES
»Genet var utan tvivel en av det hÀr Ärhundradets största franska prosapoeter, pÄ samma nivÄ som Proust och Céline.« LE MATIN