âJag hade en syster som hette Lilly, snart finns det inte lĂ€ngre nĂ„gon kvar som kan minnas henne. Det Ă€r om henne jag vill berĂ€tta, och om Tore, Eskil och mig. Lilly sĂ„g saker och ting pĂ„ sitt eget sĂ€tt och efter hand lĂ€rde jag mig ocksĂ„ att göra det: att fĂ„nga ljusets mĂ„nga skiftningar och de mörka skuggorna. Formerna och fĂ€rgerna, alla fĂ€rgerna som ryms i det vi kallar grĂ„tt. Landskapet dĂ€r allting utspelade sig har jag mĂ„lat om och om igen, men alltid tomt pĂ„ mĂ€nniskor. Nu mĂ„ste jag börja befolka mina mĂ„lningar, sĂ€tta dit mig sjĂ€lv och de andra i bilden.â
Lilly, eller SĂ€lflickan, kallas ett samhĂ€llets olycksbarn Ă€ven om romanens berĂ€ttare ser att hon Ă€r den minst olyckliga mĂ€nniska man kan tĂ€nka sig. Annika Thor Ă„tervĂ€nder i kortromanen âSĂ€lflickanâ till tidsperioden kring andra vĂ€rldskriget som hon tidigare skildrat i ungdomsromanerna om Steffi och Nelli och âOm inte nu sĂ„ nĂ€râ. âSĂ€lflickanâ spĂ€nner över ett helt liv med utgĂ„ngspunkt i huvudpersonens upplevelser under ett avgörande ungdomsĂ„r.