”Jag hade kanske legat där i tjugo sekunder när jag blev träffad i huvudet, halsen och bröstet. Jag önskar att jag hade blivit medvetslös direkt, för det var så jävla hemskt att ligga där och känna att man dör. Det var de längsta sekunderna i mitt liv. Jag försökte skrika på hjälp, men eftersom jag var skjuten i halsen kom det inte fram ett ljud. Dödsångesten var fruktansvärd. Sedan kommer jag inte ihåg något mer.”
Per-Olof Ödman, Vietnam 1967-1968
Sverige har inte varit i krig på snart 200 år, trots det har närmare 100 000 svenskar deltagit i konflikter jorden runt sedan andra världskrigets slut. Världen ser visserligen annorlunda ut idag än förr och fienden har nya uniformer och andra namn, men de unga soldater som åker ut för att kämpa för fred, för ett annat land, eller kanske för sin egen övertygelse drivs av samma längtan. De vill uppleva äventyr, ta ansvar och testa sina gränser.
Här möter du nio svenska soldater som tjänstgjort i strid på några av världens mest krigshärjade platser, från Kongo och Tchad till Bosnien, Libanon, Afghanistan och Vietnam. De berättar om sina personliga erfarenheter av att delta aktivt i en väpnad konflikt, om att leva under extrema förhållanden och ständigt dödshot, om kamratskapet och rädslan och om att skjuta för att döda.
Sverige har på kort tid gått från allmän värnplikt till en yrkesarmé. Allt fler unga svenskar skickas tvärs över klotet för att tjäna sitt land i konflikter svenskarna i allmänhet vet lite om. Hur ska vi ta hand om dem och deras erfarenheter när de kommer hem? Och de som inte kommer hem levande, utan i kistor – hur hanterar vi dem och deras anhöriga?
