Mannen pĂ„ plattformen har utsikt (frĂ„n sjuttio centimeters höjd) över en vĂ„tmark pĂ„ Ăsterlen, med fĂ„glar, vass och kaveldun. Han har ocksĂ„ utsikt över sitt eget liv som författare och trĂ€dgĂ„rdsmĂ€stare. Han har utsikt över ett slott som uppförts pĂ„ 1700-talet av en glorifierad adelskvinna som lĂ„nat sitt namn Ă„t byggnaden och omgivningarna, dĂ€r omstĂ€ndigheterna sĂ„g helt annorlunda ut, förnarrendatorer, daglönare, tegeldrĂ€ngar, mjölkerskor, arbetare pĂ„ alunbruket och backstugusittare som levde i skuggan av slottet. Bortglömda i dag, sĂ„ som det brukar vara.
Utsikt, ja, men det finns ocksÄ mycket som skymmer utsikten. Han lÀr kÀnna sÄvÀl trakten som invÄnarna, och tÀnker sig vÀl att leva ett stillsamt liv vid detta stillastÄende vatten. Men i trÀsket görs det mÀrkliga fynd. Först en arm, sedan en halv bröstkorg. Handlar det om ett styckmord? Vad finns dÀr under ytan? Vem Àr den skyldige? Har berÀttaren fastnat i en av sina egna kriminalromaner?
Kjell Eriksson har skrivit en mÀrkvÀrdig roman, dÀr hans miljö, hans egen biografi och litterÀra vÀrld möts i en sÀllsam legering, en stÀmningsfull och suggestiv berÀttelse som fÄr lÀsaren att skÀrpa blicken för att se det mannen pÄ plattformen tycker sig se och förstÄ.