Han hade fÄtt en kamera. Inte för att han önskade sig en, men nu har han den. I den finns alla bilderna frÄn utlandssemestern med mamma. Allt finns ju dÀr. Men det stÀmmer ÀndÄ inte. Ingenting stÀmmer lÀngre.
I ett skarpt psykologiskt portrÀtt skildrar Marie Norin pojken med kameran och hans försök att förstÄ det som inget barn ska behöva förstÄ. vit vit Àr en lika orolig och suggestiv roman som hennes tvÄ tidigare kritikerhyllade romaner kupa och DjuraffÀr.
"Det Àr pÄ nÀtterna det kommer in i rummet, han vet aldrig vad det Àr, det Àr svart och lite för stort för rummet och det tar alltid plats i ett av hörnen. Bara som en vikt Àr det, eller det syns i alla fall inget, det blir bara tungt i den delen av rummet och dÀr han ligger Äker rummet upp, Ànda upp till taket, eller taket lyfter vÀl ovanför honom för det Àr ju inte att han pressas mot taket riktigt. Egentligen gÄr det inte att förklara, det Àr bara olika tyngd i rummet som flyttar. Sedan försvinner det."