Hon sÄg nÄgot i ena hörnet av bilrutan, en svag suddig kontur, som imma. Det var en hand. En fuktig hand som trycktes mot glaset. Bara det att det inte stod nÄgon pÄ andra sidan.
Ingen jĂ€mnĂ„rig skulle bli avundsjuk pĂ„ Agnes sommarlov. Hon badar inte, för hon Ă€r rĂ€dd för vatten. Hon Ă€r ensam mest hela tiden, för hennes bĂ€stis Ă€r i Grekland och svarar inte ens pĂ„ sms. Sedan trĂ€ffar hon Noel. Precis som Agnes gillar han egentligen inte ens sommargrejer som att bada och vara utomhus. Men han blir Ă€ndĂ„ nyfiken nĂ€r Agnes berĂ€ttar om den gamla stengĂ„ngen som döljer sig under ytan i Vallerbosjön och tillsammans bestĂ€mmer de sig för att utforska den.UngefĂ€r samtidigt börjar Agnes kĂ€nna sig förföljd. Hon Ă€r sĂ€ker pĂ„ att hon ser nĂ„gon stĂ„ i mörkret utanför fönstret. Hon upptĂ€cker blöta fotspĂ„r bakom sig, trots att hennes egna skor Ă€r torra. Och sent en kvĂ€ll Ă€r golvet i Agnes rum tĂ€ckt av vattenâŠ
