Liljebacken
Jag ska egentligen inte jobba hĂ€r Ă€r ett vardagsĂ€ventyr om döden och Ă€ldreomsorgen, om det triviala och det fula. Men det Ă€r ocksĂ„ en berĂ€ttelse om det vackra och viktiga som kan finnas dĂ€r man minst av allt trodde att man skulle hitta det. Moa Ă€r nitton Ă„r och ska bli skĂ„despelare. Hon har precis flyttat till Stockholm och mĂ„ste ha ett jobb. Hon fĂ„r en timanstĂ€llning pĂ„ Ă€ldreboendet Liljebacken. Chocken blir total nĂ€r hon stĂ€lls inför död, kroppsvĂ€tskor och stressiga arbetsvillkor. All sin lediga tid Ă€gnar Moa Ă„t att försöka komma in i Stockholms teatervĂ€rld, men det Ă€r inte sĂ„ lĂ€tt som hon tĂ€nkt sig. Jag ska egentligen inte jobba hĂ€r Ă€r en ömsint och Ă€rlig skildring av livets slutskede. "En ovanligt stark debut som Ă€r svĂ„r att sluta tĂ€nka pĂ„." Hallandsposten "En oumbĂ€rlig skildring av vĂ„rden idag." GP "SmĂ„rolig, drastisk och empatisk. [...] Beischer [lyckas] levande och lĂ€ttillgĂ€ngligt gestalta vad det neutrala begreppet 'Ă€ldrevĂ„rd' konkret och existentiellt innebĂ€r." Aftonbladet "Sara Beischer debuterar med en mycket omskakande arbetarskildring direkt frĂ„n vĂ„rdgolvet. Det var verkligen pĂ„ tiden." Dala-Demokraten "Sara Beischer har fĂ„ngat miljön vid livets slut. Hon har gjort det med vĂ€rme, skĂ€rpa och mĂ„ngbottnat djup. Som debutroman Ă€r den vĂ€lskriven och kantad av aktuella etiska frĂ„gestĂ€llningar. BegĂ„vat vĂ€nder och vrider författaren pĂ„ det fula och det vackra. PĂ„ varje sida kĂ€nner man kĂ€rleken till orden och gestaltandet." Ăstgöta Correspondenten
