Är det rimligt att ett barn ska tvingas bo med en dokumenterat våldsam förälder? Varför tar socialtjänsten ofta förövarens parti och struntar i barnperspektivet? Är tillgången till en förälder viktigare än att ett barn känner trygghet?
I den här viktiga boken tar Monica Dahlström-Lannes konsekvent barnens parti. Hon har arbetat som polis i nästan 40 år och fick till slut nog. I fall efter fall upprepades mönstret. Förövare blir trodda av socialtjänst och domstolar – och barnen, ja de bli ofta avfärdade. Barnens behov av båda föräldrarna är i domar ofta överordnat behovet av barns rätt till en uppväxt utan övergrepp och rädsla.
Den här boken visar tydligt hur samhället sviker barnen – och hur föräldrar som själva utsatts för övergrepp av sina tidigare partners måste se sina barn genomlida övergrepp utan att ha minsta möjlighet att ingripa eller ens få träffa barnen.