Fredrika och hennes mormor har alltid haft en vÀldigt nÀra och innerlig relation. SÄ nÀr mormor dör och efterlÀmnar ett hus som ingen kÀnde till blir Fredrika naturligtvis vÀldigt förvÄnad. Men mormor har Àven skrivit ett brev dÀr hon berÀttar om morfar, och hur han bara försvann pÄ ett oförklarligt vis. Nu hoppas hon att Fredrika ska kunna forska lite i vad som hÀnde den dÀr dagen. Och varför.
Fredrikas Àktenskap Àr pÄ upphÀllningen, det enda som hÄller dem samman Àr den lilla son de har. Hon Àr till en början inte klar över vad hon ska göra med arvet, men allteftersom hon lÀr kÀnna huset och det lilla samhÀllet det ligger i, blir hon mer och mer övertygad om att hon ska behÄlla det. Kanske rentav flytta dit och börja om pÄ nytt.
