"Ur en tidig sommar för länge sen kommer du
du försvinner bortåt – bara solröken är kvar.
Jag behöver dig
som en amulett för livet
och som ett brev ur barndomen:
att en sommar ändå fanns
att gruset knastrade
att röster hördes
och skosulorna var blöta efter regnet.
Ditt liv var redan då förbrukat
mitt var ännu kvar.
Ändå sträcker du idag din mule mot mig."
Lennart Sjögren är en av våra främsta poeter och han har med åren fått en trogen läsekrets. Han är född 1930, uppvuxen på norra Öland och bor på en gård som i generationer varit i familjens ägo. Han är också verksam som målare. Hans poesi har för det mesta naturen som utgångspunkt, naturen som den ofrånkomliga grunden för allt människan företar sig. Djur är ofta förekommande, likaså det öländska landskapet, och det finns ett starkt och mörkt ekologiskt medvetande i hans dikter. Han har fått många olika utmärkelser, däribland Sveriges Radios Lyrikpris, Frödings stora pris, Svenska Akademiens Bellmanspris och De Nios pris. Deras ögon kom ut 1994.
