Elias mamma är nervös och har dukat fint för bara Elias och henne. Hon har något att fråga om, något som Elias gärna får fundera på. Kanske kommer det alldeles för snabbt, men vad skulle Elias tycka om att Kristoffer flyttade in hos dem? Han bor ju ändå där hela tiden.
Det enda Elias kan tänka på är pappa. Vad kommer han att säga? Pappa som fortfarande är så himla ledsen över skilsmässan. Pappa vars svartsjuka ligger som en tyngd över Elias axlar.
Elias vill bara att alla ska må bra. Därför säger han precis det hans föräldrar vill höra. Problemet är bara att det oftast inte är sanningen. Den ena nödlögnen leder till den andra och till slut är Elias fast i en väv av lögner.
Augustprisnominerade Ingrid Olsson har absolut gehör för mänskliga relationer, här ger hon sig på en av de svåraste, skildrat ur ett skoningslöst barnperspektiv.
