"enkel cellulosa" är en flödande diktsvit som berättar om en grupp pilgrimer som tar sin tillflykt till skogen under en kyrklig reformation när deras helgon och helgonbilder kullkastas. Där täljer de fram nya ansikten: Maria, Anna och Emerentia, Jesus mor, mormor och mormorsmor. Dessa kvinnor är både människor och helgonbilder, de är enskilda och de är många – och de är täljda i trä, av lönn och lind och ek, innanmätet endast bestående av enkel cellulosa.
fyllnaden i henne jag
karvar fram, om allt
hennes inre vet jag
inte mer än så, att det
för mig synes ljust gult
lite fuktigt strävt
