En man vaknade omgiven av mörker, ensam, omgiven av mörker, långt borta från någon plats där han kan kunde känna igen sig. Han började skriva ner sina tankar och funderingar. De existentiella hoten växte och han fick använda sig av alla knep han kunde för att överleva.
Fängelset hade skapats av hans rädsla. Det hade funnits de som velat hjälpa och han hade försökt bryta sig ur sina vanföreställningar, men de mörka tankar som höll honom fången var för starka. Celldörren hade aldrig varit låst, han behövde bara vara stark nog att ta klivet ut. Att våga tro på någonting nytt medförde dock risken att bli sårad, skulle han klara av det? Det fanns en väg ut, om han bara kunde se den.
Skulle han kunna våga sig tillbaka? Eller kommer han att plågas av drömmar och fantasier under resten av sitt liv?
