För sin kritikerrosade novellsamling Man måste inte alltid tala om det nominerades Åsa Foster till Borås tidnings debutantpris 2015. I den tilldrog sig berättelserna i ett Sydafrika som fortfarande präglas av åren med apartheid.
Människorna i Förresten gör folk så märkliga saker nuförtiden befinner sig i Skåne, somliga på tillfälligt besök medan andra är djupt rotade i den mörka myllan. På olika sätt kämpar de för att hantera det som sjuder i och omkring dem. Alla rör de sig mot omvälvande ögonblick, där gränser förskjuts och det som varit plötsligt förändras.
Mitt i natten ställer sig en man vid sin hustrus säng med ett gevär över axeln och väntar på att hon ska vakna. I Lund förbereder sig en doktorand för att berätta allt om sin otrohetsaffär, men något hon ser får henne att hejda sig. En tafatt bilförsäljare hjälper en kvinna som anklagas för stöld, utan att ana att hon kanske är skyldig till något mycket värre. Och bakom en lada ska en kattunge dränkas.
