Två medelålders damer slet blickarna från ett skyltfönster och skyggade, när de fick syn på Klas och Göran, muttrade någonting ohörbart men absolut inte oförståeligt och flaxade runt hörnet som skadskjutna kråkor.
Tvillingarna hade ofta den effekten på medelålders damer som hade hört talas om dem. Andra medelålders damer som inte hade hört talas om dem tyckte ofta att de såg söta och rara ut och handlade därefter, något som de sedan bittert ångrade. För tvillingarna tyckte inte om att bli behandlade som söta och rara gossar. Och mycket gott kunde man säga om dem - att de var pigga och trevliga och slagfärdiga och nästan alltid sanningsenliga - men söta och rara... NEJ och åter och åter NEJ, för att citera deras faders favorituttryck.
