Ivar Lo-Johanssons Geniet utkom 1947 och blev på mycket kort tid en oerhörd sensation, som än mer befäste Lo-Johanssons rykte som en färgstark och orädd författare med en originell och klar målsättning. Romanen är, som det stod på försättsbladet, ”en anklagelseskrift mot uppfostran i vår tid”, och en flammande anklagelse.
Den tragiska historien om Kristian Dahl, den ytterst begåvade pojken, som blir satt i läroverk är en grym och svidande vidräkning med de svårigheter som en äldre generation staplar upp framför fötterna på den uppväxande ungdomen på 1940-talet. Chockerande öppet och ohöljt skildrar Lo-Johansson skolpojkarnas pubertetsproblem och skapar genom en ytterligt tillspetsad intrig ett typexempel.
Geniet angriper inte bara de vuxnas och samhällets hemlighållande av fakta om sexuallivets yttringar utan gestaltar med oerhörd kraft svensk diktnings intensivaste pubertetsskildring.
