Gruvans ängel berättar om Lasse, son till Rallarrosen i romanen "Rallarens ros", idealist, svältkonstnär och skald i Dan Anderssons efterföljd, som tagit sig ur sitt elfenbenstorn för att göra ett reportage om förhållandena i gruvan. I dagbrottet blir Lasse vittne till en grym och meningslös dödsolycka, den ambitiöst upplagda artikeln krymper till en saklig notis, och han vet nu i slutgiltig klarsyn att han för att berätta om gruvarbetaren först måste dela dennes villkor. Enstöringen och frigångaren, den svartlistade, tar arbete i gruvan.

Men ensam hade han knappast förmått ta detta steg. Sara Lindkvist, som står för serveringen i en av gruvstugorna – hon är änka efter idealisten Johan Föhr, huvudpersonen i romanen "Det ljusa landet" – kallas gruvans ängel, och det är inte bara hennes starka kaffes förtjänst. Det är hennes värme, hennes generösa livssyn, hennes djupa insikt i den mänskliga samhörighetens villkor som bygger upp Lasses självförtroende, fördjupar hans klassmedvetande och förlöser hans frusenhet och inkrökthet i det egna jaget.

Gruvans ängel innebär ett fullföljande av en romansvit som i sin helhet formar sig till ett av vår litteraturs märkligaste och mäktigaste dokument ur den svenska arbetarrörelsens historia sådan den utspelat sig vid malmbanan och gruvorna där långt i norr, ett epos tillika om en diktares väg. Klart och rätlinjigt, med ömsinthet och varsam hand, har Björn-Erik Höijer i Gruvans ängel givit liv åt två sällsynt fängslande och gripande människoöden.