En mor blomstrar som singel, en far åldras och ber sin vuxne son smörja hans rygg med kokosdoftande solkräm. En hustru har mer plats när mannen är borta hemifrån, en dotter är plötsligt en kvinna som bäst skulle passa på en röd vespa, en tidigt världsvan son är klokare än sin sin far. I Mamma november. Åtta betraktelser handlar det om familjen, den enhet som varken kan väljas eller väljas bort. Hur går det med förväntningarna på de närmaste när man förändras, utvecklas, blir äldre? ”När far inte var där fick mor kraften tillbaka. Kraften att sörja. Kraften att leva. När han inte var där längre med sina värkande ben, med sin söndriga strupe, och sin leda. Hon fick sina år tillbaka, och de blev fler och fler.”?