”När jag kommer hem väntar Hjalmar Bergman utanför dörren. Han sitter i trappan med örat lutat mot väggen och andas tungt, handen ligger på magen. Hatten är sjavig och hänger fram över pannan, skuggar hans ansikte, ett ansikte fullt av hål.H.B: Vilken tid det tog.M.A: Jag visste inte att du väntade.Jag öppnar dörren och låter honom komma in, faller på knä för att hjälpa honom med skorna. Fötterna blåa och såriga inuti.M.A: Hjalmar, du är sjuk.H.B: Vet jag väl. Han ser på mig med tänderna utställda i ett leende.M.A: Kom. Du behöver ett bad.”

I försöken att springa ifrån sin egen berättelse möter Martin Andersson den döde författaren Hjalmar Bergman. På en prosa som är på en gång suggestiv, exakt och poetisk, skriver Sara Gordan i sin första roman fram ett liv, som vägrar låta sig naglas fast.