För mer än tio år sedan fick artisten Andreas Lundstedt reda på att han bär på hiv. Idag är han den enda offentliga personen i Sverige som valt att gå ut med det. I Mitt positiva liv berättar han för första gången hela sin historia.
Vi känner Andreas Lundstedt från Alcazar, musikalscenen, Melodifestivalen och en mängd andra glamorösa och glittriga sammanhang. Men under mer än ett decennium har Andreas burit på hiv, något han under många år höll hemligt, till och med för sin familj.
I Mitt positiva liv får vi för första gången läsa hela Andreas historia. Från uppväxten i Knivsta med talangjakter, showande och tonårsförälskelser till showgruppen Stage Four tillsammans med Lisa Nilsson, Peter Jöback och Lizette Pålsson i slutet av 80-talet. Från åren som aerobicsledare i New York med sena partynätter, och vänskapen med Mona Seilitz, till starten med Alcazar som inom kort hade lagt världen för sina fötter. Turnéerna, kärlekarna, karriären.
Och mitt i alltihop: Dagen-när-Andreas-fick-veta-att-han-skulle-dö-dagen.
"Det här är en bok om min resa, den jag gjorde från det att jag fick veta att jag var hiv-positiv till dess att det ett decennium senare stod i tjocka svarta bokstäver på varje löpsedel över hela Sverige.
Jag måste få börja med att introducera er för någon som står mig nära. Han heter HIV-Stina och vi har haft en ganska dramatisk och komplicerad relation i mer än ett decennium nu. Från början hatade jag honom djupt, men med åren har jag accepterat att han finns, vi har lärt oss leva tillsammans och jag har till och med börjat älska honom. Vi är en oskiljaktig duo och han kommer följa mig in i döden, det vet jag säkert. Nu för tiden kan vi stå sida vid sida de bra dagarna när solen skiner över oss - och det gör den för det mesta andra gånger, när allt känns jävligt, tillåter vi oss att tycka synd om oss själva och bryter kanske ihop när vi inte orkar mer.
Jag har HIV. En del av mig själv som jag brukar kalla för HIV-Stina. Min mörka medpassagerare. Mitt HIV. Mitt liv."
