Pappa är sammanbiten när han drar med sig mig och min bonusbrorsa Erik ut på altanen. Min bonusmamma Anette syns inte till. Har de tagit henne? Nyfiket kikar jag in genom den solbländade rutan. När jag kupar händerna runt ansiktet kan jag se att de bär vapen och att de vänder upp och ner på allt därinne.
Joel är bara åtta år när han vaknar upp av att poliser stormar in i lägenheten. Efter det blir ingenting sig likt. Joel växer upp med psykisk ohälsa och missbruk runt sig, men han berättar inte för någon hur han mår. Han förstår inte själv vad det är som känns så obehagligt i kroppen. När Joel är nitton år får ångesten i bröstet inte längre plats. Är han verkligen värd att leva?