En berättelse om att övervinna sina rädslor och finna sina inre styrkor. Om att tro på sig själv och få vara den man är. I boken används så kallade idiomatiska uttryck om djur. Sådana som sedan länge använts för att beskriva och förstärka något vi vill berätta. I boken blir dessa uttryck verkliga.

Viljas dröm har alltid varit att få bygga en koja. Men det har stannat vid en dröm. Vilja får inte vara med de andra barnen. Hon är rädd som en hare när hon är bland sina kamrater. Hon vågar knappt prata, utan blir tyst som en mus. När hon tänker på det blir hon som en ledsen hund.

Men hon vill inte längre vara rädd, tyst och ledsen. Hon vill istället bli modig som ett lejon och stark som en björn...om hon bara vågade.