När Sten precis har tagit sig igenom och överlevt mormors begravning, dyker nästa problem upp. Han känner sig inte längre sedd, och det är som att han har blivit övergiven.
Han förstår inte att alla på gården ju är upptagna med sitt, sina intressen och har sina egna liv att leva.
Fast om han söker kontakt med dem, är det aldrig någon som avvisar honom.
Nej, alla är fortfarande mycket snälla.
Och redan ett par dagar efter begravningen kommer en stor överraskning. Hans nu mera bästa kompis Rickard trivs inte i sitt nya permanenta fosterhem och vill komma tillbaka till dem i det akuta fosterhemmet i Örebro.
Sten blir överlycklig och nu känns livet okej igen.
Och vad han saknar Rickard.
Ja, nästan lika mycket som han saknar kompisen Amir.
Och Rickard har saknat Sten. Och ponnyhästarna.
Nu känns allt nästan som förut igen.
(För mer information och provläsning se www.panen.se)
