Under det att Erik sprang upp för att hämta Åkes luftbössa, funderade han över den nye kamraten. Det var en lustig fyr. Till utseendet verkade han mest av allt mönstergosse, men när man pratat med honom en stund, fick man ett helt annat intryck. Han var tydligen långt bättre än sitt utseende. Hans fantasi var starkt utvecklad. Dessutom var han den halva ägaren av en detektivhund, av vilken Erik ägde den andra halvan. Det var för bra för att vara sant.
