Denna roman utspelas i ungefär samma uppländska trakt som skildras i "Mannen med trätavlorna. Men eljest är de två böckerna mycket olika: i stället för det mörka i den förra boken har denna en ljusare grundton, om än med inslag av grymhet och tragik. Författaren vill beteckna den som en sommarsaga, och den bör uppfattas som allegori och legend likaväl som en realistisk berättelse.
Bokens huvudperson, kantorn och fiolspelaren Gudmund, är mycket ensam. En gång har han haft en nära förbindelse med sin kusin Inger, som dock spårlöst försvann när en brytning uppstod på grund av hans motstånd. Hon var lärarinna. Den lite gåtfulla kvinnan i det förflutna, symboliserad av skogsduvan, upphör inte att sysselsätta hans fantasi, han lever i minnena och har svårt att anamma den friska, sinnliga verkligheten, här bland annat på ett betagande vis representerad av flickan Lena, i vars sällskap han får uppleva en händelserik sommarnatt.
De ogina grannarna, tre ogifta gammelsyskon, utpekar Gudmund som ansvarig till Ingers försvinnande. Skuldfrågan utreds den här natten bit för bit som när man lägger ett pussel. På morgonen står Gudmund förkrossad, sen han gått genom sanningens skärseld och äntligen uppfattat det som Lena med en gång erfar som det självklara. Tematiskt anknyter berättelsen till "Parentation" och "Innan änkorna kom".
Boken ljuder bokstavligen av folkmusik, än vemodig, än lössläppt och drastisk. Scenerna är konkreta, men samtidigt har de en dekorativ stilisering som ger denna lyriskt inspirerade roman en alldeles särskild ställning i Höijers författarskap.
