Varför flyttar man till Haparanda? Varför vill man döda den man älskar? I Jesper Larssons noveller är ingenting självklart. En ordlös kamp pågår mellan snöskottande grannar. En man lånar ut en elvisp i stället för en borrmaskin och hamnar i en härva av lögner. Någon förföljer en skolflicka, någon annan förföljer en kvinna som arbetar på sjukhus. En flicka simmar i poolen om natten, och hon vet att hon inte får. Men vem är det som är rädd? Jag hatar inte barn, säger någon. Varför?
Novellerna i snö, tårar är ofta förlagda till små eller medelstora landsortsstäder. De är skrivna med stor precision på ett avklarnat och osmyckat språk. Även om de är helt fristående från varandra finns det ett slags komposition i boken: teman och konflikter fördjupas ju längre vi läser, perspektiven förskjuts. Här finns ett genomgående drag av voyeurism och lurande sexuellt våld men dramatiken ligger alltid under ytan.