Adrian vägrar att bli hämtad tillbaka till det där skithemmet, och här på kollot kan han inte stanna längre.
Fast han skulle gärna vilja det, och nu när han har börjat få vänner. Och inte minst så slår hans hjärta för Amir.
Men skiten på hemmet, chefen där, med sitt äckliga tafsande, tänker han inte vara med om mer.
Och han har lovat mamma att sköta sig, under sin strafftid, vilket han ju har gjort. För annars skulle han inte fått vara med här på kollot nu.
Men att ha den där äckliga gubben hängandes över sig hela tiden – det är inte bara en svår pärs att försöka hantera – det är som en värsta mardröm också.
Och nu har han fått upp ögonen för den söte, snygge och sexige Amir. Kanske kan han söka stöd och tröst hos honom – i allt elände?
(För mer information och provläsning se: www.panen.se)
