”För några år sedan var jag inne i en intensiv frigörelseperiod. Jag försökte göra upp med gamla konventioner och krav som höll mej hårt fångad i ett livsmönster som tedde sej alltmer omöjligt. En natt drömde jag om tre kvinnor som bildade ett litet städbolag, en ’städpatrull’. En av dem, frånskilda Kalas, var en så kallad frigjord kvinna, engagerad i en radikal kvinnorörelse i Stockholm. De andra två, en medelålders hemmafru Ann-Charlotte och en ung tjej Anita, förvandlades i min dröm till friare och mer samhällsmedvetna kvinnor genom Kalas.

Jag vaknade ur drömmen och insåg att alla tre kvinnor var bitar av mej själv. Jag beslöt att skriva en bok om dem. Men ju längre in i romanen jag skrev mej, desto klarare förstod jag att det inte alls var så enkelt som i min dröm: Kalas var inte alls en fri människa utan djupt skadad av en svår skilsmässa. Den ängsliga Ann-Charlotte visade sej full av styrka. Hennes man Arne, som i drömmen framstått som något av en förtryckare, önskade i själva verket en annan gemenskap än den han och Ann-Charlotte förmått skapa. Anita, slutligen, tvivlade på att någon kunde tycka om henne.

Jag skulle önska att du läser den här boken med din känsla och inte bara med ditt intellekt. Om Kalas jargong retar dej, om du finner Ann-Charlotte för undergiven, Arne för auktoritär eller Anita för aggressiv så känn efter! Se dig omkring! Vi är alla rädda fast vi försöker dölja det på olika sätt.”

Inger Alfvén, 1976