Den som vill utforska den litterÀra texten mÄste likna en envis förföljare i en agentfilm, som tvingas byta skepnad, taktik och spaningsomrÄde Ätskilliga gÄnger innan bytet tillfaller honom. De sÄ kallade teorierna Àr egentligen förklÀdnader, med vilkas hjÀlp man smyger sig pÄ litteraturen.
Men det metodiska studiet Àr inte tillrÀckligt. Man kan inte tvinga textens lag att framtrÀda. Det sker bara pÄ villkor av en samhörighet, som gör det omöjligt att behandla det skrivna som ett objekt. NÀr uttolkaren stÄr i begrepp att tala om litteraturen mÀrker han plötsligt att han talar till den. Han förstÄr att han, som nyss tyckte sig kallad att ifrÄgasÀtta allt, Àr en av dem genom vilka traditionen söker tillvaro. I stÀllet för ett teoretiskt problem att lösa erbjuder sig en livsform.
ur Efterordet
