Katharina är tretton år och bor med sin mor och far i ett hus. En dag får de besök av en man, Victor, som kommit för att förbereda Katharina för hennes uppdrag. Som en av de utvalda ska hon snart få träffa Imperatorn. Hon försöker föreställa sig hur det kommer att bli, men hon kan bara förstå det som väntar genom den värld som omger henne.
Berättelsen saxas mellan Katharinas uppväxt och scener som utspelas tolv år senare. Ett uppror håller på att organiseras och berättaren befinner sig mitt i stormens öga. Det är oklart på vilken sida Victor står, men som en nyckelperson i samhället är han en av de som kommer att avgöra förloppets riktning. Berättaren känner sig tvingad att gå till botten med vad det är som håller på att hända - ett beslut som tar henne till en makaber och mörk underjord, där saker hon aldrig kunnat föreställa sig äger rum.
Stjärnpalatset utspelar sig i en framtid som ligger cirka fyrtio år framåt i tiden. Årstiderna är nästan borta, och snart kommer den sista våren. I detta istidslandskap har en diktatur skapats som bygger på ständigt mytbildande. Det handlar om reproduktion, till vilket endast vissa blir utvalda - om än reproduktion på ett helt annat sätt än vi vanligtvis menar.
Precis som i sin debut, Tecknen runt huset, arbetar Martin Engberg med att blanda det vardagliga och välkända med världar som ligger långt bortom vår begreppsvärld.