”Jag summerade. En förrymd bagge. En picknick med Ellen. En död gubbe. En gåtfull brudkista och en spegel. En polisinspektion. Ett överraskande besök av Olssons. Och så hade jag hållit om Ellen. Det var mycket. Jag vandrade ner mot sjön och jag badade. Sen rodde jag ut och vittjade mjärden. I den hade jag en fyra hektos gädda ungefär. Den släppte jag i. En gädda på det här var för mycket.” I den glesaste av glesbygder repar sig Anders efter många år med spännbälten och psykofarmaka. Han väntar på att återfå självtilliten. Det kan ta tid om man har förlorat den så grovt som han. Anders tänker stanna tills han törs visa sig bland folk igen; folk han inte känner. Tills han vågar gå på bio till exempel, eller gå in i ett varuhus. Eller bara tills han vågar gå hela vägen till brevlådan som ligger borta i samhället. Det vilar en trolsk stämning och en intensiv känsla av svensk sommar över Stig Claessons roman Vägen till brevlådan.