-Är du klar, Emla? ropar mamma från köket.

Sekunden efter hörs steg i trappuppgången och sedan knackar det på dörren. Tänk om det är han! Tänk om det är pappa. Jag öppnar långsamt dörren.

-GRATTIS PÅ 10-ÅRSDAGEN! HURRA! HURRA! tjoar moster och Alfred i kör.

De sträcker fram en blombukett och ett kuvert samtidigt som jag hör porten öppnas två trappor ner. Jag hör morfars frenetiska stampande på mattan och hans tappra försök att få bort leran under skorna. Det regnar ute. Mormor pratar, som vanligt, men utan att egentligen veta om det är någon som lyssnar.

Jag hör henne säga något om vädret och om granntanten, om priset på bensinen och om kyrkogården. Alla ämnen lyckas hon avverka innan de till sist står bakom moster och Alfred. Mormor är kort, hon syns knappt. Morfar är lång och hans huvud sticker alltid upp över alla andras. Vår lilla hall fylls snabbt med skor till höger och vänster. Han kanske bara är lite sen, tänker jag.

En bok framtagen i samarbete med Sputnik, en stödverksamhet inom Örebro kommun.