I denna diktsamling utgår Lars Gustafsson från Gunnar Mascolls Silfverstolpes dikt Slut på sommarlovet.

"Varför just Silfverstolpe? frågar ofta mina vänner. Jag har alltid upplevt honom som en vän. Varför skulle man inte få ha vänner bland de döda? Han var en stor poet, ledamot av Svenska akademien, och han kom från en västmanländsk jordbrukarsläkt med många stora litterära talanger ... Silfverstolpe låter ofta sina frågor ta sin utgångspunkt i det västmanländska sjö- och slättlandskapet kring Mälaren, som han skildrar med minutiöst känsliga, akvarellartade nyanser. Det finns något olöst, en aldrig klart formulerad konflikt i Silfverstolpes lyrik. Han skriver ofta, indirekt, om känslan att inte riktigt vara som de andra. I sin diktning återkommer han till att skildra sig som den som inget eget öde fick, som blev sittande kvar som åskådare. Till detta hör en intensiv längtan tillbaka till pojkåldern och skolåren som ett förlorat paradis."

Variationer över ett tema av Silfverstolpe publicerades första gången 1996.