Vi på Stommen är en familjeberättelse om livet på en gård i Tidavad, mellan Mariestad och Skövde, och den handlar framför allt om hur det var där på 50-, 60- och 70-talen. Det är också berättelsen om ett livsprojekt:
1954; Måndag 15 mars:
Flyttade jag från Göteborg hit till Stommen med möbler och husgeråd. Flyttningen skedde med lastbil. Resan kostade 150 kr, kom hit kl 21.50. Vädret var bra fast gråkallt.
Onsdag 17 mars:
Vädret har varit lite grått idag, 0o. Lola, Agneta och Bernt har kommit idag, jag var i Skövde och hämtade dem. Det var första gången de såg Stommen. Lola tyckte här var rymligt och trivsamt. Olle och jag putsade fönstren i lagården.
Det kändes svindlande att läsa dessa korta men kärnfulla noteringar om hur det hela startade, och det var som om jag för första gången verkligen insåg att mamma och pappa också varit unga en gång, och också hade drömt och planerat och strävat och genomdrivit hela det här projektet med att rycka upp familjen från livet i lägenhet på Hisingen till ett helt annat liv mitt på slätten i Skaraborg, med allt vad det innebar, inte minst i form av ekonomisk jättesatsning. Man kan ju gissa att idén från början var pappas och att han kände ett extra stort ansvar för att alla skulle trivas, inte minst mamma. Hon var nog lite skeptisk ändå, för hon berättade någon gång att hon inte var så förtjust i tanken på att hennes barn skulle växa upp och prata västgötska. Men så blev det: Fyra västgötar fick de - Agneta, Bernt, Gunilla och Stefan - och hela gänget växte upp på detta Stommen, och mamma Lola och pappa Harry blev Stommen trogna ända till slutet.
Författat denna berättelse har Gunilla Forsman, född 1957 och näst yngst i syskonskaran. Gunilla har fyra barn och bor numera på Tjörn, där hon arbetar som folkhögskollärare.