Toby Withers Àr epileptiker, dÀrför sÀger folk i hans nyzeelÀndska hemstad att han inte kan klara sig i vÀrlden. Fast besluten att motbevisa dem beger han sig till London för att skriva sin berÀttelse om Den försvunna stammen.
PÄ bÄten möter han tvÄ andra ensamma resenÀrer, Zoe Bryce och författaren Thora Pattern. Var och en med sin egen kÀnsla av utanförskap. Thora Àr den som berÀttar historien för oss. Hon gör det med en vÀxande kÀnsla av att nÀstan leva utan sprÄk - vid alfabetets grÀns. SprÄket Àr för henne ett hÄrt handlingssystem för de rÀttanpassade. Ett system som bara genom okuvligt motstÄnd kan luras att spegla unika livskÀnslor; mÀnniskor sÄdana de verkligen Àr. Som fÄ andra romanförfattare under 1900-talet, sjÀlv med diagnosen schizofreni, uppbringade Janet Frame ett sÄdant motstÄnd.
KaraktÀrerna i Vid alfabetets grÀns [The Edge of the Alphabet, 1962] gÄr hÄrda öden till mötes, bara för att de rÄkar vara annorlunda. I slutÀndan rÀddas de ÀndÄ av Janet Frames unika poetiska energi.
I översÀttning av Marita Zonabend.
NyzeelÀndska JANET FRAME [1924-2004] rÀddade bokstavligen sig sjÀlv med sitt skrivande. Intagen pÄ mentalsjukhus med diagnosen schizofreni avlystes hennes planerade lobotomi nÀr hennes första bok med noveller [Lagunen och andra berÀttelser, 1951] ovÀntat tilldelades ett av Nya Zeelands stora litteraturpriser. Mot slutet av sitt liv omtalades hon upprepade gÄnger som en sjÀlvklar kandidat till Nobelpriset.
»Vilken enastÄende kvinna! GÄ igenom allt detta - och sedan bara göra god litteratur av det.« DORIS LESSING, Nobelpristagare i litteratur 2007
»VÀldigt fÄ författare sedan Joyce har med sÄdan precision skildrat en vÀrld av drömmar och illusioner. Genom hela Vid alfabetets grÀns hÄller Janet Frame en stram balans mellan det komiska och det mörka, det alldagliga och det bisarra.« SATURDAY REVIEW
»Vid alfabetets grÀns knockade mig fullstÀndigt. Janet Frame Àr Nya Zeelands bÀsta författare nÄgonsin.« PATRICK WHITE, Nobelpristagare i litteratur 1973