För nitton år sedan försvann en välkänd amerikansk man från Los Angeles med sina två barn, Dorothea och Jimmy. Han tog dem med till ett bergigt och bortglömt hörn av New Mexico, där de fick växa upp i totalt avskärmade från omvärlden. Han ville att de skulle leva sina liv i en utopisk fristad, bortom det moderna samhället.
Dorothea hinner bli 23 år innan hon lämnar det enda liv hon känner. Då ger hon sig iväg för att leta efter brodern som lämnat hemmet för att finna ett nytt liv i St Louis. Fadern har blivit svårt sjuk och hon vill att Jimmy ska hinna träffa honom innan han dör. Klädd i 50-talskläder och utan nutida referenser ska Dorothea för första gången möta sin omvärld.
Lisa Tuckers roman är en historia i stil med Tara Westovers Allt jag fått lära mig. Hur upplever man världen om man möter den först som vuxen?