Med avstamp i verkliga händelser och med hjälp av en egen omfattande research har Ida Therén skapat en fri fantasi om några dagar i Hilma af Klints liv.
Det är högsommarvärme när Hilma af Klint anländer till London i juli 1928. Hon ska för första gången visa sina verk men är uppgiven. I över femton år har hon arbetat med en serie enorma målningar, vägledd av andevärlden, men ingen utanför hennes egen krets har visat något intresse. Nu ska bilderna visas, på en spiritistisk konferens arrangerad av teosofer och antroposofer. Det är inte ett idealiskt upplägg, men det är något, och vem vet vad det kan leda till.
Konstnären Hilma af Klint har beskrivits på många vis: En feministisk pionjär, en konstnär långt före sin tid, en banbrytande visionär. Ett djuplodande medium.
I romanen får hon bli en människa, bortom den tidigare så ofta upphöjda bilden av geniet som målade för framtiden, och inte sin egen tid.
Det är en bok om besvikelser, om konstnärskap – och utanförskapet och ensamheten i att inte passa in i de befintliga sammanhangen. Men också en berättelse om kärlek, hemligheter, besvikelser och förväntningarnas misär och hur svårt det är att begripa sig på relationer. Och att vara människa.
”Ida Therén försöker innerligt och fördjupat förstå Hilmas intentioner och själsliga grubblerier (…). Varför inte acceptera att man inte förstår det obegripliga i varför vi vandrar runt här, och ändå se allt det vackra och storslagna i de ögonblick som då och då får oss att med någon slags klarhet se på oss själva och världen? Ida Theréns roman säger något mycket väsentligt om nödvändigheten av att kunna leva med ovissheten. Bara det livet kan bli sant meningsfullt.”
Sydsvenskan
”Författaren lyckas utomordentligt väl med att gestalta huvudpersonens tankevärld. Romanen är skriven i jag-form men i en modern språkdräkt som ger texten ett nära, direkt tilltal. Replikerna från andevärlden skrivs som lyriska strofer, del i ett ständigt pågående och sökande samtal. Snart framträder bilden allt tydligare: Hilma af Klint reser sig från boksidorna som en levande romanfigur.”
Jönköpings-Posten
”Gestaltningen av Hilmas inre liv är bokens styrka. Hon tvivlar på den egna förmågan, erfar ett utanförskap och känner sig som ett fascinerande djur, betraktad på avstånd.”
Dagens Nyheter
