Vi befinner oss i DOMALDAVIEN, hundratals generationer framåt i tiden. Folket som bor där har inga bekymmer. De lever för dagen, för varandra, för frihet och välmående. Artificiell intelligens ser till att alla får sina behov tillfredsställda och garanterar skydd och säkerhet.

Attila är forskare. Hennes uppdrag är att rädda livet på en döende planet, ett arbete som hon älskar. Likt alla andra är hon invaggad i övertygelsen av att leva i en god värld som det alltid går att lita på.

Men bilden ändras tvärt när obehagliga saker händer. Spåren efter dem sopas undan och folket hålls ovetande. Attila drivs att förstå vad som ligger bakom, trots att både hennes man och bästa vän säger att det är förenat med livsfara att gå vidare med eftersökningarna.

Boken är ett gastkramande drama om framtiden. Som läkare och psykiater har Kai Bruno i sina tidigare böcker gjort nära skildringar av människan i sin miljö. Denna gång sker det i en avlägsen framtid i relation med artificiell intelligens. Boken är en skildring av hur människan formas om, och hur hoten mot vår säkerhet ständigt lurar bakom. Läsarens nyfikenhet och samtidiga oro väcks om vad Domaldavien är för plats och vad det är som pågår där. Varför vet ingen vad som är uppdiktat och sant om människans utveckling? Vem styr när artificiell intelligens som inte har någon egen vilja, tar hand om allt?