Jag heter Loka. Så vet ni det.
Det finns händelser som man inte vet säkert om de inträffat, men som ändå bestämmer hela ens liv. Ibland tanker jag att jag lever flera liv samtidigt och att de olika liven sänder signaler till varandra.
I Elisabeth Rynells roman signalerar två berättelser till varandra. En sagobetonad, nästan mytisk, en mardömsartad. På flykt i en tidlös skog, och gömd i ett belamrat hus, utsätts en ung kvinna för grymma prövningar. Hon lär känna kärlek, sorg och hunger, hon möter en ensamhet vidsträckt och tigande som de ändlösa myrar hon vandrar över.
En berättelse om Loka publicerades första gången 1990.
