âMed ett helt skrivarliv i kroppen, har hon kraft nog i armarna att föra nĂ„gra av dem in till kanten och förvandla deras vittnesmĂ„l till romankonst.â
P1 Kulturnytt
âEdna OâBrien trampar aldrig fel och anvĂ€nder inte ett ord för mycket, men vĂ€jer heller inte för det svĂ„ra utan fĂ„ngar mörkret med fĂ„, strama bilder; en pĂ„le som mĂ€ter gropens djup, en skottkĂ€rra full med sten.â
SVT Kulturnyheterna
âEdna OâBrien lĂ„ter en enda flicka gestalta mĂ„nga flickors berĂ€ttelser som hon har tagit del av pĂ„ sina resor i landet, och hon har skapat en skakande bladvĂ€ndare som kĂ€nns helt trovĂ€rdig. [âŠ] En magisk och ocksĂ„ faktiskt poetiskt vacker berĂ€ttelse som gör att man orkar ta del av Maryams berĂ€ttelse, som jag slĂ€pper med saknad.â
Arbetaren
âden Ă€r pĂ„ samma gĂ„ng en roman lĂ„ngt utanför hennes vanliga kretsar och samtidigt omisskĂ€nneligt OâBriensk.â
Dagens Nyheter
Flickan Àr i skolan nÀr soldater frÄn Boko Haram stormar in och kidnappar henne och hennes kamrater. De förs till ett lÀger, gifts bort och lever under stÀndiga dödshot frÄn unga mÀn som nu Àr deras makar.
Trots att hon fortfarande bara Àr en flicka tvingas hon snart lÀra sig att överleva som kvinna med ett eget barn. VÀrlden runt henne Àr förtÀrd av vÄld, i det helvete som lÀgret utgör. NÀr hon tror att allt Àr över, öppnar sig plötslig en chans att fly. Hon ger sig av i skydd av natten, ut i en vÀrld som helst av allt bara vill lÄtsas om att hon inte finns.
Hur kan vi nÀrma oss den barbarism som finns omkring oss? Hur Àr det möjligt att se ondskan och gÄ vidare?
âVerket liknar emellanĂ„t en dokumentĂ€r eller ett litterĂ€rt reportage. Gestaltningen av den olycka som drabbar Maryam och portrĂ€ttet av henne görs dĂ€remot med litterĂ€ra medel. Det hela Ă€r nödvĂ€ndig men tung lĂ€sning.â
Dala-demokraten