I efterkrigsdebatten i Frankrike anklagades existentialismen, frÄn sÄvÀl höger som vÀnster, för att vara nihilistisk och inte kunna sÀga nÄgot vÀsentligt om moral. Som svar formulerade Simone de Beauvoir sin filosofi om en tvetydighetens moral, en existentialistisk etik som skriver sig ur gamla dualistiska förestÀllningar om kropp och sjÀl, materia och medvetande [etc.], och visar pÄ hur mÀnniskan bestÄr av olika sidor i spÀnningsförhÄllande till varandra; fjÀrrverkande och dialektiskt relaterade till varandra. Beauvoirs etik, inom en ram av hÄrdkokt historisk realism, skulle bli en lÀngre essÀ och bok 1947. EssÀn »Introduktion till en tvetydighetens moral« [1946] Àr en ingÄng.