Någon sorts extas

”… en vacker men sorglig kärleksskildring.” Dagens Nyheter

Alla vi som inte var som de andra, alla vi som stod utanför. Här var vi inne.Stockholm, tidigt åttiotal. Fyllda av drömmar söker Julian och hans vänner efter den perfekta låten, den perfekta natten, den sanna kärleken. Efter någon sorts extas.

Bandet Bête Noire har släppt sina första singlar och Julian som skriver texterna njuter av framgången. De lever för stunden, dras till synden, men ännu är de unga och oskuldsfulla.

En kväll möter han Lina. Hon är annorlunda och de blir förälskade. Men efter hand förändras Lina på ett sätt som Julian inte kan förklara och inte vill förstå. Samtidigt får han veta att allt inte är som det ska med hans mamma. Plötsligt är världen inte längre på plats.

Och det är nu Julian förlorar sin oskuld – tron på att man bara kan älska en enda människa i livet, och att denna någon ska älska en tillbaka.

I Någon sorts extas återskapar Johan Kinde tiden då punken gick över i new wave, frisyrgelén kom till Sverige och Stockholm fick ett klubbliv. Men det är också berättelsen om en pojkes utveckling till ung man, om den första stora kärleken och den första stora sorgen.

”… en varm och vacker och rolig bok, under åttiotalsytan en anspråkslös och ärlig kärleksroman.” Aftonbladet

”… förföriskt lättsmält och underhållande och gestaltar trovärdigt klyftan mellan hedonistisk dröm och smärtsam verklighet.” Norrköpings Tidningar

”Johan Kinde bjuder upp till dans. Och det är roligt.” Sydsvenskan

Johan Kinde, född 1963, var mellan åren 1979 och 1986 sångare och låtskrivare i Lustans Lakejer. Någon sorts extas är hans debut som romanförfattare.